En kärlekshistoria
Det är en stor sak att nå en ny milstolpe på vandringen i ODD Fellows. Vi var ett antal bröder som förra veckan fick ynnesten att bli upptagna i Kärlekens grad och när den största förvirringen nu har lagt sig har jag tecknat ner mina tankar kring den upplevelsen. Även om det jag skriver enbart kan stå för min upplevelse tror jag att jag talar för oss alla när jag säger att det var en fantastisk afton!
Som det, i vart fall numer, brukligt är så inledde vi recipiender med en stunds reflektion med Broder Bernt. Det var ett rehnt nöje att samtala om ODD och reflektera kring tidigare gradgivning till Vänskapens grad. Förutom ett förvånansvärt intensivt samtal kring skillnaden i termerna "tro" och "erkännande" (en diskussion jag med nöje ser att vi fortsätter under gemytliga former i klubben) så stärktes jag av den samstämmighet vi bröder såg i relevansen av ODD Fellows budskap även idagens samhälle. Min personliga reflektion är att vi i vår samtid är snara till avund och upplevelsen att just min person och sfär kränks av medmänniskor medan vi har avsevärt längre till glädjen i att betrakta andras framgång. I den mån det alls är möjligt var det därför med ännu större entusiasm jag ställde mig i ledet inför den stundande gradgivningen.
Ett stort tack till Broder Bernt Rehn för den värme, öppenhet och personliga touch varmed vårt samtal leddes.
Den efterföljande gradgivnignen bjöd på stort skådespeleri. Min personliga definition av en ultimat afton är att sång, dans och nakenhet skall ingå. Detta uppfylldes med råge av oerhört talangfulla insatser där det dansanta inslaget ersattes av den bäst action-koreografin jag sett på länge. Kanske ännu viktigare är att jag även denna gång fick med mig ett budskap av stor relevans i dagens samhälle. Det är oerhört lätt att gå genom livet med skygglappar på och ignorera andras behov. Våra "livsprojekt" där vi genom karriär, självspäkning på gym, surdegsbakaning eller var det må vara skall förverkliga oss själva till vår fulla potential kan lätt gå överstyr och hindra oss att ta oss tiden att se potentialen i våra medmänniskor.
Ett stort tack till cermonielet under ledning av Broder Bengt Liljeros för att med på ett så kraftfullt sätt banka in budskapet om vikten av brödrakärlek.
I skrivande stund är det dagen före Kristi himmelsfärd. För mig innebär det fyra dagars ledighet och jag kommer spendera denna tid med mina åldrande föräldrar. Hjälpa dem med de lite tyngre trädgårdssysslorna och njuta av att se min mor fuska i spel med barnbarnen (hon fuskar så de vinner då och då). Varken trädgårdsarbete eller att förlora i brädspel är stora uppoffringar för att glädja och hjälpa en medmänniska utan det är en gjädje i att göra det.
Det är fantastiskt att ODD Fellows arbete grundar sig på att denna glädje i att hjälpa andra oavsett om de är stöpta i samma form och kynne som vi själva.
Tack för att ni upptagit mig i glädjen av kärlegens grad!
/Mattias Lundgren
Jan Engwall, Kenneth Andersson, Dan Larsen, ÖM Bill Bergman, Mattias Lundgren, Christer Pedersen och Mike de Roos.
Här följer lite bilder från mottagningen och klubben:
