Om en resa i kontrasternas tecken...
...att hjälpa till i nöden och att göra skillnad.
Tack för att ni var med oss!
Det var tredje gången och tredje året i rad min fru Ann-Marie och jag besökte Filippinerna.
Nu har vi varit tillbaka i Sverige och hos Luther i snart en och en halv månad. Vi börjar vänja oss.
Det tog dock inte många timmar efter landningen på Arlanda den 24 mars förrän vi efter drygt fem veckor i detta fascinerande land med sina över sjutusen öar började...
...planeringen inför vår nästa resa. Den planeringen kommer vi att fortsätta med en eller två månader till innan vi bestämt oss för var och när. Just nu lutar det åt avresa runt den 10 februari 2016. Om vi får till det hoppas vi kunna gästa Filippinerna i sex veckor denna gång. Lyckas vi med det har vi plussat på med en vecka per år under de tre år på rad Filippinerna varit vårt andra hem.
Vilken av våra resor dit som varit den bästa vet vi inte. Kanske denna senaste. Eller så känns det så just för att det var den senaste.
Det som är mest jobbigt med Filippinerna är att bestämma vilka öar som vi skall besöka. Nästa gång och nästa... En sak vet vi dock med bestämdhet; Malapascua kommer att få sitt fjärde återbesök. Det är något alldeles betagande med denna underbara ö. Inte minst människorna. Och att vi med många människors hjälp, däribland många bröder inom OddFellow och vår Facebooksida "HJÄLP I NÖDEN" lyckats att med över 50 000 kr i insamlade pengar som vi hade med oss, skapa stor skillnad i återuppbyggnaden efter tyfonen Youlanda. Den svepte in över Filippinerna den 8 november 2013 med vindstyrkor på stundtals 90 meter per sekund eller ca 320 km i timman. De vindstyrkorna nådde bland annant Malapascua. Alla de sjutusen människorna på ön blev utan hus och hem. Nästan alla andra byggnader raserades också, däribland Elementary School. Bara ett fåtal klassrum för de över nio hundra eleverna gick med nödens hjälp att använda.
Vi var på Malapascua i tre veckor. Innan vi kom dit hade vi vallfärdat runt bland de fåtal bankomater som finns för att hämta ut våra insamlade pengar i kontanter. Den sedelbunt vi hade med oss till Malapascua var ansenligt tjock. Att portionera ut pengarna i lagom mängd åt gången, kolla av redovisningen av inköpt material och att på plats kunna få följa återuppbyggnaden av skolan med våra insamlade pengar som omedelbart kom i gång igen efter att ha varit stillastående under lång tid, berikade våra sinnen och bjöd på stor glädje.
Glädje av att skolan håller på att återuppstå kvarstår. Inte bara hos oss själva utan förhoppningsvis även hos er alla som varit med och bidragit. Inte minst möttes vi och möts fortfarande av stor glädje och tacksamhet från lokalbefolkningen och lite mer uppsatta "myndighetspersoner".
Nedanstående mail är bara två exempel bland många andra på den tacksamhet som vårt lilla biståndsprojekt som vi döpt till HJÄLP I NÖDEN mött.
Det här mailet kom från en av de många kära vänner och familjer vi lärt känna;
Thanks a lot for your kind and thoughts now the children and parents will be very happy to see their kids that they can set properly and focus studying because of the funds you send. Again we are happy to meet people in other side of the world that have the heart of Gold. God Bless you all, that´s only we can repay you....Again a thank you very much and to all you helps rebuild the Elementary School in Logon.
Tata
Det andra exemplet på tacksamhet är ett mail som kom häromdagen från Anna Opoza. Hon är verksam inom en organisation som heter Save Philippine Sea (SPS). Hon har även arbetat mycket med hjälparbetet efter Yolanda och för att hitta människor och organisationer som vill hjälpa till med att finansiera återuppbyggnaden av bla Malapascua
Hi Ann-Marie, Gunnar and MiIver,
Milver, som Anna nämner i sitt mail, tillhör lokalbefolkningen på Malapascua. Han är en av de få på ön som vidareutbildat sig. Han har t.om läst på universitet. Det är Milver som projektledare som svarar för och fortfarande svarar för återuppbyggnaden av skolan. Och som har det ekonomiska ansvaret med redovisningsplikt inte minst gentemot oss.
Om bara några veckor kommer skolbarnen att kunna flytta in i sina nya klassrum. Det var några veckor av vånda när vi trodde att det inte kunde ske. Våra insamlade pengar räckte nämligen inte helt till för att färdigställa skolan så mycket så att barnen skulle kunna flytta in. Vi har dock lyckats med att samla in ytterligare 15650 kr varav 10000 kr redan gått iväg. Vi är nu uppe i en summa av mer än 65 000 kr som vi samlat in. Och vi känner en förvissning och stor trygghet i att inte en enda de kronorna har försvunnit på vägen. Och den förvissningen och tryggheten kommer vi fortsätta att värna om.
Snart börjar höstterminen. Det sker den 1 juni. Då flyttar barnen in i sina nya klassrum. Fortfarande kommer det att återstå en del att göra; att med ca 5000 kr kunna putsa och måla väggarna, göra kompletterande eldragningar, få belysning i klassrummen och få alla fönster på plats.
I den nygjutna cementen på gången utanför de nya klassrummen har Ann-Marie ristat in denna text i cementen:
Jag är tillsammans med Ann-Marie oerhört stolt över att vi med många människors hjälp lyckats göra skillnad.
Jag är oerhört stolt över att vara med i Odd Fellow och att ni kära brödrakollegor visat den omsorg och omtanke som bland annat präglar vår orden. Jag och Ann-Marie kommer att fortsätta vårt arbete för att på Malapascua hjälpa till i nöden. Jag hoppas att ni alla vill fortsätta vara med oss på den resan.
Som det ser ut just nu hoppas jag att på nästa logemöte få tillfälle att berätta mer om vår resa, våra upplevelser och våra reflektioner. Innan dess är ni alla varmt välkomna att titta in på vår FB sida. Sök efter gruppen "Hjälp i nöden!"